1 advent firades inte hos oss....
3 år har nu passerat och jag kan fortfarande inte tro att du är borta! Idag var jag och Tindra och tände ett ljus för farfar på kyrkogården. Jag hade ett samtal med Tindra om att dö, vad som händer osv. Jag tror hon förstod ganska bra. Vi sa båda hej och hejdå till farfar/gammelfarfar och jag ville gråta, men höll det inne för det var -10 grader och/plus ville inte att Tindra skulle se...
Skänkte ytterligare 50 kr till Stadsmissionen och de hemlösa i helgen. Jag önskar att man kunde göra mer för alla som far illa i världen. Jag vet inte om pengar är tillräckligt.... Och hur kan man välja bara EN organisation, ett fack, osv, att skänka pengar till? Jag vill gärna ge till ALLA! De hemlösa, sjuka, fattiga.. Men då skulle nog jag själv bli hemlös, fattig och sjuk för jag skulle inte ha några pengar kvar.... När man tänker på hur de har det i andra delar av världen och även här i vår egna närhet, så uppskattar man verkligen det man har; Tak över huvudet, mat på bordet, en familj som man älskar och som älskar tillbaka m.m.... En materiell sak känns inte så värdefull längre när man tänker på hur mycket ett fattigt barn uppskattar en näve riskorn. Jag skulle kunna ge min själ för att alla skulle kunna ha det bra... Ja jag vet att jag tänker på andra mer än mig själv, men jag har det bra, det har inte dom.... Och jag önskar att jag gjorde allt jag ändå gör för dem jag kan, för att jag själv skulle må bra. Men jag mår aldrig bra, jag känner bara att det lilla jag gör aldrig är tillräckligt!
Jag kommer aldrig i hela mitt liv glömma tacksamheten och lyckan i ögonen på mannen i Thailand, som rullade fram på en hemmagjord rullbräda för att han inte hade några ben, med blödande händer, när vi skänkte pengar till honom. Ganska mycket för honom, men inte så mycket för oss. Alla i familjen gav en slant var. Den blicken av lycka och tacksamhet gav mig tårar i ögonen då och det gör det än idag. Det är något jag kommer leva länge på, hans ögon.... Jag hoppas att han gjorde något bra för pengarna, köpte mat eller tog sig till en läkare.
Jag har så mycket vilja att ge, men så lite materialistiskt att faktiskt kunna ge... Men jag försöker. Köper Unicefs julkort -vaccin m.m, köper rosa badet och reflex, lägger slantar jag har över i Röda kosets och Ronald Mc Donalds bössor, köper rättvisemärkt om det finns att välja m.m.... Skänkte pengar till Hjärt- lung fonden när farfar dog...
Åh vad jag saknar farfar....
Nej, nu ska jag ta och lägga mig. Ska hämta täcke nr 2 för det är kallt här hemma... Eller kanske inte, för det är kallare ute och de finns de som inte har en säng ens att ligga i.... Ska iaf torka mina tårar och sen försöka sova...
Skänkte ytterligare 50 kr till Stadsmissionen och de hemlösa i helgen. Jag önskar att man kunde göra mer för alla som far illa i världen. Jag vet inte om pengar är tillräckligt.... Och hur kan man välja bara EN organisation, ett fack, osv, att skänka pengar till? Jag vill gärna ge till ALLA! De hemlösa, sjuka, fattiga.. Men då skulle nog jag själv bli hemlös, fattig och sjuk för jag skulle inte ha några pengar kvar.... När man tänker på hur de har det i andra delar av världen och även här i vår egna närhet, så uppskattar man verkligen det man har; Tak över huvudet, mat på bordet, en familj som man älskar och som älskar tillbaka m.m.... En materiell sak känns inte så värdefull längre när man tänker på hur mycket ett fattigt barn uppskattar en näve riskorn. Jag skulle kunna ge min själ för att alla skulle kunna ha det bra... Ja jag vet att jag tänker på andra mer än mig själv, men jag har det bra, det har inte dom.... Och jag önskar att jag gjorde allt jag ändå gör för dem jag kan, för att jag själv skulle må bra. Men jag mår aldrig bra, jag känner bara att det lilla jag gör aldrig är tillräckligt!
Jag kommer aldrig i hela mitt liv glömma tacksamheten och lyckan i ögonen på mannen i Thailand, som rullade fram på en hemmagjord rullbräda för att han inte hade några ben, med blödande händer, när vi skänkte pengar till honom. Ganska mycket för honom, men inte så mycket för oss. Alla i familjen gav en slant var. Den blicken av lycka och tacksamhet gav mig tårar i ögonen då och det gör det än idag. Det är något jag kommer leva länge på, hans ögon.... Jag hoppas att han gjorde något bra för pengarna, köpte mat eller tog sig till en läkare.
Jag har så mycket vilja att ge, men så lite materialistiskt att faktiskt kunna ge... Men jag försöker. Köper Unicefs julkort -vaccin m.m, köper rosa badet och reflex, lägger slantar jag har över i Röda kosets och Ronald Mc Donalds bössor, köper rättvisemärkt om det finns att välja m.m.... Skänkte pengar till Hjärt- lung fonden när farfar dog...
Åh vad jag saknar farfar....
Nej, nu ska jag ta och lägga mig. Ska hämta täcke nr 2 för det är kallt här hemma... Eller kanske inte, för det är kallare ute och de finns de som inte har en säng ens att ligga i.... Ska iaf torka mina tårar och sen försöka sova...
Kommentarer
Trackback
