Beside you, grey is turning to blue...

Jag vet inte vad jag ska skriva... Just nu är klockan 02.36 och jag är jätte trött. Men jag är för rädd för att lägga mig. Rädd för att vara ensam... Jag är ju van att vara ensam, eller? Jag menar, jag har bott ensam i över 2,5 år nu med mycket lite besök av både vänner och pojkvänner... Och nu är inte ens Tindra hemma, bara jag och katterna. Och de får inte vara i sovrummet. Men varför vänjer man sig aldrig att vara ensam?
Jag får inte flytta hem till mamma, haha, och Madde kan inte komma hit för hon är allergisk mot mina katter eller nåt... Och jag har inte alltid råd att ta mig till Uppsala fram och till baka och samma med mina vänner där, de har inte heller alltid tid eller råd. Så jag känner mig fruktansvärt ensam just nu....

Sen känner man sig dessutom gammal och stressad inför framtiden! Herre jösses jag är närmare 30 nu än 20! Jag är arbetslös, soc-fall och dessutom helt värdelös på det mesta. Jag är singel och deprimerad som fan och (Enligt många) beter mig som en 12 åring och tittar på tecknade filmer och klär ut mig...

Vad i helvete ska det bli av Therese? Som bara drömmer om att åka till Japan och leker med kostymer i en fantasivärld?

Jag vill bara härifrån, lång åt helvete bort från den här hålan.... Men det går inte.... Jag är fast i den här fördömda skithålan i resten av mitt liv, om jag inte flyttar till Stockholm då, men då tar jag hellre livet av mig faktiskt eller bor kvar här.... Det är ju typ samma sak....
"Sök jobb, sök jobb, sök jobb...." JAG SÖKER JU FÖR I HELVETE!!! Jag söker i äckel hålan och stresstaden som jag hatar, jag söker allt jag kan och allt jag inte kan. Jag gör mitt bästa, men får inte ens ett "Nej" som svar från en enda arbetsgivare.... Jo en fick jag från, då tjänsten gått till en annan KOMPETENT sökande.... Tack för den....


Ensam.... Kärleken då? Jo den lämnade jag ju som sagt. "Hitta någon nära med mycket pengar, bil och körkort osv osv..." Jo jo, i den här hålan kryllar det ju av miljonärer som är både snygga och snälla.. HAHAHA!!!! Jag fick mig själv att skratta mellan tårarna iaf, skönt det...
Jag har en fruktansvärt lång kravlista på nästa pojkvän, bara så ni vet grabbar! Men det största kravet jag har är att han ska älska mig villkorslöst, utan bortförklaringar och annat krusidull! Jobb såklart är viktigt, körkort inte det viktigaste, men uppskattat.
Och såna killar finns det! Men inte här i närheten... I så fall, om någon hittar en sån, som dessutom inte ser ut som en äcklig gubbe, en skolpojke eller är snygg men beter sig som ett svin, så skicka hit honom direkt!!
Men han måste uppfylla mina krav, åtminstone 10 av 15!

Jag kan skriva hela listan någon dag så får vi se vilka som vill och kan leka matchmaking! Jag kan ju direkt säga att jag dissar killar som kallar mig sexig nån gång under de första 10 samtalen och dessutom innan vi ens träffat! FETING BORT! Det är jag så sjukt less på.... Jag har faktiskt en fantastisk insida oxå!!
Jag kopierar in samma text som jag skrev på bilddagboken här om dagen


Det är trevligt att ibland bli kallad för trevlig snarare än sexig. Det är sött att ibland bli kallad söt snarare än snygg. Det är mysigt att prata med någon som vill lära känna mig, inte min kropp.
Jag menar.. Once you've had one you have had 'em all! Right? Utsidan är samma för alla, det är insidan som räknas. Och jag har faktiskt en rätt så bra, inte perfekt, men rätt så bra insida oxå!!


03.04..... Oyasumi och matane.....

Kommentarer
Postat av: Sandra

Som jag skrev innan.. Du kanske inte borde ha offrat din senaste kille. För även om det är svårt, så övervinner kärleken alla pengar. Hur illa det än är. Och det kan ju inte bli värre än vad det va. Bara förbättring. Samt att du inte hade vart kärlekslös idag. Nu vet inte jag hela historian. Men jag tror inte att nån är så dålig. Om man älskar personen, så kan man lösa allt. Och han klarade ju tydligen dina krav ;)

2011-01-10 @ 14:08:56

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0