♥

I förrgår lyfte Tindra huvudet första gången på riktigt när hon låg på mage! Hon lyfte upp det, vred på det och lade ner huvudet igen! Hon lyfte det även stadigt när hon låg över axeln, och tittade sig omkring!
Igår så satte jag henne, mest på skoj, i soffan så att hon lutade sig mot ryggstödet. Sen släppte jag henne och då satt hon kvar så!
Helt själv med bara ryggstödet som stöd! Min lilla flicka håller på att bli stor!!

Var på begravning idag....
Farfars begravning... Jag tror det var bland det värsta jag har varit med om i hela mitt liv.... Mitt hjärta brast totalt när jag såg farmor gråta!
Själva cermonin var jätte fin. Och alla blommorna!

Och det märktes att farfar var en omtyckt människa. Halva kyrkan var fullsatt! Om inte mer!
Vi sjöng lite psalmer och sen fick vi alla gå fram och lägga blommor på kistan... Det var svårt...
Det var då jag riktigt förstod att han verkligen är borta....
Jag lade fingrarna på kistlocket och sa hej då...
Och då brast det med tårarna.. Jag hade gråtit innan, men inte såhär... Mamma tröstade mig. Tur att hon var med! Annars hade jag nog brutit ihop... Jag kände att jag höll på att få en panikångestattack!
Det kändes som att jag bara ville slänga mig ner på golvet och gråta tills farfar kom tillbaka...
Fast jag visste att han inte skulle göra det...

När allt var slut gick några av oss fram till kistan igen... Jag ville inte gå därifrån... Det kändes som att han skulle försvinna om jag gjorde det.. Men tillslut fick mamma ta mig därifrån, alla var ju på väg ut...
Då gick vi och åt lite smörgåstårta och drack kaffe.
Prästen läste upp tackkort från Hjärt&Lungfonden. Alla som hedrat farfars minne genom att skänka pengar till Hjärt&Lungfonden stod med på korten. Jag, Nicklas och mamma hade bidragit oxå.
Hon (prästen) hade sagt att hon aldrig någonsin varit med om att någon fått så många tackkort från så många människor....

Alla älskade (älskar) farfar...

När jag kom hem hade Tindra precis vaknat. patrik hade vart hemma med henne för hon hade vart så kinkig de senaste dagarna så jag ville inte ha henne med ifall hon skulle börja gnälla mitt i allt, jag skulle inte orkat med det...
Men när jag kom hem var hon glad!

Och det var precis vad jag behövde! Hennes vackra, söta, busiga lilla leende!
Mamma lilla skrotkorn är den bästa medicin som finns mot ledsna hjärtan!


Nu är vi själva hemma jag och Tindra! Patrik har åkt till sin brorsa på Lan igen.. men det gör inget.. vi är bara ensamma tills på lördag, då åker vi till landet med Tindras mormor och firar nyår! 

Bye!