♥

Jag måste berätta om min dröm jag hade i natt....

Jag drömde att vi skulle på festival någonstans. Det var sommar och varmt. Jag åkte bil med några killar jag inte känner (tror jag!) och det började bli kväll och svalare... Vi stannade vid en rastplats där det fanns en liten stuga som man kunde sitta och värma sig i om vintern eller äta vid det stora bordet där inne.
Vi gick in i stugan och där satt hela min släkt!
Farmor, mina farbröder, farfars syskon och kusiner och några vänner till dom.... Där satt även en gammal kompis till mig som jag umgicks mycket med i mellan och högstadiet, men hon var tydligen arg på mig för hon vägrade prata med mig...

Jag frågade farmor vad alla gjorde där och hon sa: "Det får du se senare"... Men eftersom alla var glada så antog jag att det var något bra! jag började rota i skåpen efter något att äta och hittade lite filmjölk och ville ha socker till.. Så jag tällde mig på en stol för att nå upp till den högsta hyllan, där sockret stod...
Då hörde jag en röst jag kände igen: "Letar du efter något?"
Och där stod farfar!!

Jag tog sockerskålen och hoppade ner! Jag ställde en massa frågor, mest bara babbel och vad han gjorde här o.s.v... han skrattade bara och lade hande på mig rygg och ledde mig bort till bordet till de andra...

Jag vet inte varför, men sockerskålen verkade viktig i min dröm...
Jag ställde den på bordet och öppnade den och det var vitt socker blandat med brunt farinsocker...
Det luktade sött och gott.
Det vart tyst i rummet och alla tittade på farfar som stod vid kortsidan av bordet...
Han tittade ner på sina händer som höll i bordskanten och så sa han: "jag är här idag för att säga farväl."
Jag ville skrika och resa mig upp, men det gick inte.. Jag satt som fastfrusen i stolen...
Han fortsatte: "Jag vet att jag lämnade er för hastigt och att många av er sörjer mig än. Men vi kommer att ses igen. Allihopa. jag älskar er alla..."
Jag slet mig ur stolen och sprang fram och slängde mig i hans famn och grät.... Han höll om mig.. Jag kände hans lukt, hans värme... Jag bara grät och grät....

Tillslut släppte han taget om mig, tog mig ifrån honom och gick ut ur rummet... Jag sprang efter men han var borta...

Då vaknade jag.. Med tårar i ögonen och sa: "Men du har ju inte träffat Tindra än"....
Och jag kände och visste att nu hade han gått vidare...
Och jag visste att han hade vart där och träffat Tindra...