♥

Det är inte bra att vara ledig.. Man har mer tid att tänka…

Jag har funderat massor på mina vänner… Det känns som att jag tappat de flesta av dem.. Det är långt avstånd mellan oss, vi har “växt” olika mycket, en del har hittat nya, bättre vänner och en del har helt enkelt inte tid….

Jag har även funderat mycket på mitt liv!
Det är så mycket jag MÅSTE göra jämt…
Jag vill bara kunna göra något för att jag vill!
Jag vill inte jobba i klädbutik.. Det passar inte mig! Butik, visst, men inte mode…. Jag vill bara kunna dra på mig ett par jeans, college tröja och raggsockor ibland, jag vill låta bli att sminka mig för att jag känner för det, jag vill sätta upp håret i en slarvig knut när jag inte orkar borsta det.. Men nu måste jag vara snyggt klädd, måste vara sminkad och snygg….
Det enda moderna jag äger har min mamma köpt till mig! Jag har ingen aning om vad som är mode och inte… Bra va? Speciellt när man jobbar i en mode butik!

Jag vill ha körkort och bil, så jag kan åka iväg och dunka på med hög musik och ställa mig på någon skogsväg någonstans och gråta när jag är ledsen. Ja av andra mer praktiska anledningar också såklat, men ni förstår vad jag menar!?!

Jag vill komma hem till ett fint, mysigt inrett hem där jag trivs och få mat i magen när jag är trött efter jobbet. Sen vill jag leka med min älskade dotter och höra om hur hennes och P’s dag har varit och vilka äventyr de vart på idag. Eller….

Jag vill att P ska ha ett heltodsjobb så jag kan dra ner på lite timmar på jobbet och komma hem tillsammans med Tindra! Hämta henne på dagis och höra av fröknarna (Förlåt, pedagogerna!) vad duktig hon har vart eller prata om hon har gjort något fel m.m….

Jag vill kunna åka till stallet utan tjat om att jag måste hem så att P kan spela eller något annat. Jag vill kunna ta det lungt och njuta av tiden jag har i stallet.

Jag vill att P ska sluta spela och defenitift sluta prata om spelet medan han spelar! Han sitter och pratar med sina bröder på Skype: “Ta den till höger så tar jag honom till vänster” “F, heala mig” “Han är en mage (antagligen en magiker?) så du kan ju ta och….” SKITA PÅ DIG?!?!?

Hur kul är det att titta på mina kvällsprogram, mitt enda sätt att få slappna av och ta det lungt, när man hör någon sitta och prata för sig själv? Och dessutom gnäller på att jag har för hög volym! Hallå? Jag måste ju ha hög volym för att höra eftersom han pratar så förjävla mycket och högt!

Nej… Jag MÅSTE stå ut och bita ihop.. Jag MÅSTE ju försörja familjen och jag MÅSTE ju göra något för att NÅGON ska bli nöjd…
Självklart gör jag allt för min älskade Tindra! Men jag vill gärna att någon ska göra lite för mig också…

Ja, vi får väl se hur länge det här går.. Det är ju bättre nu när jag jobbar, men det tar bara någon timma efter att jag kommit hem så är allt som förr igen… Grejen är ju den, att jag vet att jag aldrig kommer att hitta något bättre….

Varför har jag så svårt att acceptera det jag har? Att jag har det bra?
Jag har tak över huvudet, en inkomst (Även om den är liten så finns den!), ett underbart barn, en sambo/pojkvän/fästman som inte knarkar, slåss eller super, jag har en fin lägenhet i ett bra område, jag har ett jobb som jag faktiskt trivs på trots att jag inte riktigt passar in, med en snäll chef dessutom! Jag har underbara föräldrar som älskar mig och jag har mat på bordet (Oftast)…. Men ändå är jag inte nöjd!?
Jag ska ha mer, mer, mer!!! Varför? Jag vill ha förändring! varför?
Varför kan jag inte vara nöjd med det jag har? jag kan inte få det bättre än såhär!
Eller…?

Nu ska jag sova för det är jobbdag i morgon!

BYE!