♥

Gjort en god gärning!

I morse så var jag på väg till jobbet! Som vanligt! Det snöade och var väldigt dåligt plogat! Efter en stund passerade jag en hadikappad kvinna med rullator som försökte komma över dessa högar och slask som finns på alla gångvägar!
Inte hade jag väl hjärta att bara gå vidare bara sådär!

Nej jag erbjöd mig hjälp och fick henne över vallarna! Men då skulle hon plötsligt inte gå på gångvägen längre för hon vågade och orkade inta ta sig över fler vallar! Trots att jag erbjöd mig att hjälpa!
Så hon började promenera på bilvägen! Mot korsningen vid busstationen! Där stora bussar och lastbilar åker!

Självklart så kände jag mig ju tvungen att hjälpa henne så jag gick med henne längs vägen, vinkade åt bilarna som saktade ner när det körde förbi och hoppades på att de förstod varför vi var på vägen och promenerade! Jag hjälpte henne över slasket och över korsningen tills vi kom till de bra plogade vägarna ner mot stan, dit hon skulle!

Jag kom precis i tid till jobbet och var lite orolig att hon inte skulle klara sig hela vägen själv, trots att jag är nästan säker på att hon gjorde det!
Dagens goda gärning?

Det är bara det att varje gång jag gör något bra! Så tackas jag genom att få åter 10000 ggr helvete! Jag väntade bara på att det skulle komma och det gjorde det nu....

Är det straffet för att jag inte tror på gud eller är det karma som vill ge mig en läxa?
Helvetes j*a f*tt h*r k*k hel**tes j*a skit liv jag haaaaaaaaaaaaaaaaaaaar!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Seriöst.. Ibland önskar jag att jag inte fanns.... *Oj stackars Therese, tycker synd om sig själv, ska ta livet av sig när allt bli jobbigt* ja jag vet att det kan verka så för er som inte känner mig....
Men ni som verkligen känner mig, på djupet, vet hur kännslig jag är, hur mycket jag tar åt mig av varje litet negativ ord.... Hur dåligt jag mår för varje gång jag hör ordet "Fel" och tolkar det som att allt jag gör är fel och jag är världens mest värdelösa människa!
Ni som känner mig på djupet, VET hur sårad jag kan bli av minsta lilla....

Därför är jag tacksam för allt ni gör, för att ni stöttar mig och hjälper mig att bli starkare!

Mest av allt vill jag tacka min mamma! För utan hennes underbara stöd hade jag gått under.... Utan henne hade jag inte vart den jag är idag! Utan henne hade jag krälat i sotet på marken, antingen hög eller dyngrak.... Eller död...
Gud vet hur många gånger jag önskat att jag var stark nog att verkligen ta livet av mig!
Men så har jag tänkt på min älskade familj, hur de alltid funnits där, även om de kanske inte gjort så mycket!
Och nu har jag ju Tindra oxå som ger mig livslust i varje leende, varje blöt puss, varje kram och varje ögonkast!
Mitt hjärta, mitt liv....
Jag skulle offra allt för henne.... ALLT!

Fy vad känslosamt inlägg det blev.. Var tvungen att ta en paus och samla mig....
Jag har så mycket jag vill få ut ur systemet, men jag vill inte lasta andra med mitt misserabla liv och mina värdelösa problem.... Så jag sätter pungt här!

Jag vet att jag lovade er bilder från i helgen, men just nu har jag tappat lusten... Jag gör det när jag orkar tömma kameran!

Jag har förresten köpt ny telefon idag, så nu går jag att nås igen! Inte för att någon nånsin hör av sig till mig, mer än mina goda vänner då och då, min mamma eller någon annan som vill skälla på mig för alla misstag jag gör i mitt liv....
Jag önskar att jag hade alla pengar i världen så jag kunde ringa mina vänner hela tiden och tala om hur mycket jag uppskattar dem! Tala om hur mycket jag älskar dem!

Nej, i morgon är ännu en dag fylld med jobb jobb jobb! Så jag ska väl tvätta av mig mitt smink som hamnat i hela ansiktet och gå och lägga mig! Natti natt!

BYE!