♥

En liten novell jag skrev i morse, inspirerad av en dröm jag hade! ;)
Den är ganska lång.. Eller ja...

---

En varm junimorgon gjorde Kristina och hennes vänninga Julia i ordning sig inför kvällens konsert! De hade köat i 44 timmar i hällregn för att få tag i biljetter. Bandet de skulle se, "The Entities", spelade endast 4 gånger per år och var oerhört populära. Kristina, eller Kicki som hon kallades, hade sett alla deras uppträdanden, hon hade varit back stage och umgåts med bandet. Men hon ville mer, hon ville vara en grupie.

Klockan var 21.00 och Julia hämtade upp sin vän utanför hennes hus. Kicki hade klätt sig i tighta och väldigt vågade kläder, hon hade sminkat sig hårt och hade en stor ochg rufsig frisyr. Julia såg likadan ut. Kicki hoppade in i bilen, plockade fram en flaska Tequila. "Är det hårdrock så är det hårdrock!" Skrek hon medan Julia gasade iväg bilen med "The Enteties" dunkandes i högtalarna.
Tjugo minuter senare svängde de in på parkeringen. "Ge mig den där" sa Julia och drog flaskan med Tequila ur händerna på Kicki. Hon klunkade i sig halva flaskan innan de skrek högt och klev ur bilen. Det skulle vara en midnatts konsert, men Julia och Kicki hade bestämt sig för att försöka komma in till bandet innan spelningen. Och till deras stora lycka var de på väg ut ur deras turné buss och in i konserthallen när de två tjejerna kom. De sprang mot bandet och bad om att få komma in. Sångaren, Martin, skrattade och vinkade in dem. Lyckan var total.

Fyra år senare var Kicki fortfarande deras grupie. Hon var med på alla turnéer, spelningar och inspelningar. Hon hade t.o.m ett förhållande med sångaren, Martin. Under de här fyra åren hade hon blivit våldtagen, drogad och själv tagit droger och alkohol. Hon var sliten och mager och sminkade sig hårdare än någonsin för att det inte skulle synas hur rynkig hon började bli, endast 28 år gammal. Hon trivdes inte särskilt mycket längre, men om hon lämnade bandet hade hon ingenstans att ta vägen och ingen som hon kunde få sin dagliga dos av kokain av.

Bandet hade en spelning i en stor park senare på kvällen, några år efter deras stora genombrott. De satt alla tillsammans i bussen innan spelningen och delade upp vitt pulver på glasbordet. Kicki satt på golvet, naken och nyknullad. Bandets regel var att alla delar på allt, så ovasett hur mycket hon älskade Martin och hur mycket hon protesterade så tillhörde hon även de andra bandmedlemarna. Men hon hade vant sig nu, hon t.o.m började känna njutning av det.
Bandet som började bli mindre och mindre populära fick färre spelningar, mindre pengar och fler urgifter. Den största utgiften var alkohol och droger.

Den här kvällen orkade Kicki inte ens stå bakom scenen. Hon satt i bussen när första låten började spela. Bandet sjöng inte längre sina låtar, de mimade bara, men det var det bara hon som visste. Hon tog en klunk vodka direkt ur flaskan och gick ut ur bussen. Hon gick fram till scenen där bandet stod framför en publik på kanske bara 100 pers. Hon ställde sig vid sidan av scenen och studerade bandet. Martin var hög och full och och hade ingen riktig kontroll på sin kropp. Han hoppade in i gitarristen och sparkade omkull en av cymbalerna innan han själv föll omkull på scengolvet. Musiken stängdes av och in på scenen kom en kvinna med tubsockor i handen och sa "Vill ni ha lika varma fötter som "the "Entities"? Köp tubsockor och t-shirts i shoppen" Medan Martin ställde sig upp och resten av bandet hjälpte till att fixa röran suckade Kicki och gick därifrån in i parkens mörka skogsdungar.
Hon snubblade på en sten, men fick fotfäste igen, svor långa ramsor med ord om hur fittig hon var som höll på så här och förstörde sitt liv o.s.v. Plötsligt kom en man fram emot henne. Kicki förberedde sig på att antingen bli våldtagen än en gång eller rånad på de få hundralappar hon hade på sig. Hon gissade mest på det första.

Mannen satte en hand på hennes axel. Hon blundade hårt. Mannen omfamnade henne och hyssjade. Plötsligt började Kicki gråta hysteriskt. När hon gåtit klart och satt sig ner i gräset tillsammans med mannen sa han plötsligt till henne: "Jag är ditt största fan". Kick fattade ingenting och kollade på honom med svullna ögon. "Jag har följt bandet sedan jag förstod att du var mer än ett bandfan, en grupie." Hon backade undan lite från hans famn, kollade på honom med en blick som endast kan förklaras som suddig och förvirrad. "Till en början tyckte jag bara synd om dig, men har med tiden börjat falla för dig mer och mer, jag har avgudat dig på avstånd." han skrattade. "Nu låter jag som en såndär läskig typ"

Kicki och mannen, som presenterat sig som Max, gick en runda i parken medan de pratade. Max berättade om hur svårt det var till en början att få tag i biljetter, men allteftersom bandet blev mindre populärt började de t.o.m rea ut biljetterna. De diskuterade bandet och Kicki berättade hur de hade fått börja mima sina egna låter eftersom Martin förstört rösten med droger och alkohol. Allt känndes så rätt med Max och kicki öppnade sig som en bok för honom.

De följande tre konserterna träffades Kicki och Max i smyg under spelningarna. Hon kände inte ett lika stark behov av kokainet längre och var piggare och gladare än på länge. På den fjärde konserten packade Kicki ihop sina få ägodelar hon hade i bussen och packade in dem i bagageluckan på Max bil. Hon kände sig rädd och upprymd på samma gång. Hon kände att hon svek sin älskade Martin, fastän hon visste att hon aldrig kunde få ha honom för sig själv eller någonsin kunna bli lycklig med honom. Hon minndes alla dessa kvinnor hon hade sett honom med, hur han hade satt på dem framför ögonen på henne utan att tveka. Hur han och Kicki hade "älskat", och när han var klar, gått därifrån och skickat dit någon av de andra bandmedlemmarna som fick fortsätta jobbet. Ibland hade alla i bandet fått sitt med henne medan hon låg och grät. Men hon hade slutat gråta efter ett par år, hon hade vant sig.
Men nu var det slut med det. Hon kollade bort mot bussen och en tår rullade ned från hennes kind. En tår av lycka och lättnad.

Kicki flyttade hem till Max, hon började på rehab och blev fri från sitt missbruk. Sex år efter att Max räddade henne från misären i turnébussen tog hon mod till sig och sökte kontakt med sin gamle väninna Julia, som hon alltid hängde på "The Enteties" konserter tillsammans med, hennes barndomsvän som hon inte haft kontakt med på nio år. Julia vart överlycklig när hon ringde och berättade att hon hade en dotter som var fyra år gammal, som hon hade döpt till Kristina. Kicki vart rörd, började gråta och berättade om det hemska liv hon hade levt med bandet.
Tjejerna träffades över en fika och pratade om allt som hänt. Kicki kunde t.o.m berätta den glada nyheten att hon och Max skulle gifta sig och adoptera ett barn. Kicki kunde efter ett antal missfall och aborter inte bli gravid, och de hade samlat ihop pengar länge för att kunna adoptera. Efter två år redan hade de fått beskedet att du skulle få en liten pojke. Lyckan var total.

Men Kicki har aldrig slutat undra, vad hade hänt om Max inte räddat mig.....

Slut!