Älskade vänner...
Skönt att man känner sig så uppskattad...
Jag saknar faktiskt mina vänner, Pernilla och Ida... Måste det vara så långt mellan oss? Jag vill kunna ringa och träffas och ha roligt nästan varje dag!
Ida; jag saknar hur jag verkligen kan vara mig själv med dig och våra galna upptåg! Hur du alltid lyssnar och förstår, hur du kan få mig att må så bra utan att säga ett enda ord! Jag saknar "B1 och B2" haha! Våra galna bilturer! Jag saknar när vi ligger i flera timma och bara pratar fast vi egentligenska sova.. Jag saknar dig!
Pernilla; Jag saknar våra samtal om meningslösa ting! Vår samtal om hästar, bilar, bebisar och allt annat skitsnack! Jag saknar hur trygg jag känner mig med dig och hur roligt vi haft det tillsammans! Jag saknar våra gamla "elevhemstider" då vi sprang runt i kort kort och skulle "ut och tjäna pengar" ;) eller när vi hade vår egna strippbar där ingen fick komma in! Haha! Jag saknar även våra seriösa samtal om familjen och hur du lyssnar och förstår! Jag saknar dig!
Jag saknar även vänner som jag tappat kontakten med lite grann på sista tiden....
Kim; Du och jag på galna upptåg, ridturer, kattnappningar, fester....
Madde; Jag saknar den du var... Den hästgalna tjejen som man skrattade med jämt....
Samt några fler...
Varför är det så svårt att hålla kontakten? Ända sedan jag fick Tindra är det som om vissa typ trott att man bli isolerad och bunden vid föräldraskapet!
Jag KAN faktiskt lämna Tindra en dag eller 2 för att festa eller något annat!
Jag KAN faktisk gå på stan UTAN barnvagn!
Jag kan åka iväg....
Jag kanske bara inte alltid vill....
Och Tindra är en människa, en bebis, ingen pestsmitta som man dör av!
Det enda som brukar stå ivägen är pengar.... Jag skulle så gärna vilja åka en helg till Uppsala och umgås med mina raringar! Och när jag väl har råd, så jobbar jag eller något annat...... Varför ska livet vara så komplicerat?
Gud så deppig jag blev nu... Varför är jorlden så stor? Varför är det så långt mellan mig och mina vänner?
Det känns lite som att jag är vuxnare än jag vill vara och beter mig och en del tolkar det fel.. Eller ja, fel och fel... Det är ju inge kul att umgås med en gammal kärring!! Kanske ska hitta lite äldre vänner? Typ i åldrarna 24-30? Kanske umgås med min mamma lite mer? ;) *Tolka det inte fel nu mamma, du är ingen kärring! Du är en gammal-ungdom! ;) Hehe!* Henne saknar jag oxå ibland! Vi pratar ju inte lika mkt nu längre när hon jobbar såmkt i butiken nu och jag har oxå börjat jobba!
Nej nu är klockan massor! Patrik installerar en ny router så jag får skriva i Word och sen kopiera in det i bloggen.... Men nu ska jag iaf sova!
BYE!
Jag saknar faktiskt mina vänner, Pernilla och Ida... Måste det vara så långt mellan oss? Jag vill kunna ringa och träffas och ha roligt nästan varje dag!
Ida; jag saknar hur jag verkligen kan vara mig själv med dig och våra galna upptåg! Hur du alltid lyssnar och förstår, hur du kan få mig att må så bra utan att säga ett enda ord! Jag saknar "B1 och B2" haha! Våra galna bilturer! Jag saknar när vi ligger i flera timma och bara pratar fast vi egentligenska sova.. Jag saknar dig!
Pernilla; Jag saknar våra samtal om meningslösa ting! Vår samtal om hästar, bilar, bebisar och allt annat skitsnack! Jag saknar hur trygg jag känner mig med dig och hur roligt vi haft det tillsammans! Jag saknar våra gamla "elevhemstider" då vi sprang runt i kort kort och skulle "ut och tjäna pengar" ;) eller när vi hade vår egna strippbar där ingen fick komma in! Haha! Jag saknar även våra seriösa samtal om familjen och hur du lyssnar och förstår! Jag saknar dig!
Jag saknar även vänner som jag tappat kontakten med lite grann på sista tiden....
Kim; Du och jag på galna upptåg, ridturer, kattnappningar, fester....
Madde; Jag saknar den du var... Den hästgalna tjejen som man skrattade med jämt....
Samt några fler...
Varför är det så svårt att hålla kontakten? Ända sedan jag fick Tindra är det som om vissa typ trott att man bli isolerad och bunden vid föräldraskapet!
Jag KAN faktiskt lämna Tindra en dag eller 2 för att festa eller något annat!
Jag KAN faktisk gå på stan UTAN barnvagn!
Jag kan åka iväg....
Jag kanske bara inte alltid vill....
Och Tindra är en människa, en bebis, ingen pestsmitta som man dör av!
Det enda som brukar stå ivägen är pengar.... Jag skulle så gärna vilja åka en helg till Uppsala och umgås med mina raringar! Och när jag väl har råd, så jobbar jag eller något annat...... Varför ska livet vara så komplicerat?
Gud så deppig jag blev nu... Varför är jorlden så stor? Varför är det så långt mellan mig och mina vänner?
Det känns lite som att jag är vuxnare än jag vill vara och beter mig och en del tolkar det fel.. Eller ja, fel och fel... Det är ju inge kul att umgås med en gammal kärring!! Kanske ska hitta lite äldre vänner? Typ i åldrarna 24-30? Kanske umgås med min mamma lite mer? ;) *Tolka det inte fel nu mamma, du är ingen kärring! Du är en gammal-ungdom! ;) Hehe!* Henne saknar jag oxå ibland! Vi pratar ju inte lika mkt nu längre när hon jobbar såmkt i butiken nu och jag har oxå börjat jobba!
Nej nu är klockan massor! Patrik installerar en ny router så jag får skriva i Word och sen kopiera in det i bloggen.... Men nu ska jag iaf sova!
BYE!
Kommentarer
Postat av: Pernilla
Åh jag känner igen det där! Alla våra kompisar här tror inte vi kan umgås för vi har Rasmus, de blir rädda att ringa eller komma hit på kvällen för de kan störa Rasmus om han skulle sova!
Han tycker ju det är superkul när det kommer folk hit, och sover han så sover han. Då kan inget väcka honom ;)
Postat av: Ellie
Hmm... Känner igen de där.. När barnet kommer (de finaste man kan få) slutar "vännerna" höra av sig.. Tur att vissa har vett i huvudet och förstår att barn är något härligt och underbart, inte något hemskt man drabbas av!
Trackback
