♥

Varför kan inte livet vara som ett sånt där lyckohjul man ser på bingolotto? Med en "elak gubbe" och resten bara tur!? Då hade man bara behövt snurra en gång och hoppas på att den inte hamnar på den elaka gubben! Sen var allt bra!

Nu ikväll har jag, med hjälp av min käre medarbetare Tobias, börjat skriva på en novell! min första seriösa novell! Och jag SKA skriva klart den den här gången! Får ha Tobias som puschar på mig! hehe!

Ni kan få ett litet smakprov på den! ;)

Amy vred om nyckeln till bilen och den startade med ett gnissel från fläktremmen. Hon svor för sig själv och kollade i backspegeln. Gnisslet påminnde henne om Sam som hade lovat att fixa det innan de separerade. Hon förbannade sig själv över att allt skulle påminna om honom. Hon satte på radion för att få något annat i tankarna. Hon backade ut från utfarten och körde mot galleriet där hon nyligen fått anställning. Hon gillade jobbet där, hon fick inspiration. Hennes studio hemma började bli full med målningar och hennes dröm var att få upp åtminstone en tavla i galleriet där hon arbetade. Hon log medan hon drömde om champange, vackra klänningar och hur alla beundrade hennes konstverk. Hon avundades de lokala, lite halvkända konstnärerna som hade sina tavlor hängandes på de vita väggarna i galleriet. Helt borta i hennes drömmar höll hon på att missa en man som klev rätt ut i gatan. Hon tvärnitade och svor högt. Mannen bara log och blinkade åt henne medan han fortsatte över gatan. Hon tittade på mannen medan han korsade gatan och fortsatte längs trotoaren på andra sidan. Hon hoppade till när någon bakom henne tutade på henne att köra och satte i första växeln och körde iväg.

Väl framme i galleriet stötte hon såklart på Mrs Palmer som var på sitt vanliga bittra humör.
- Jaså Amy. Ska du se ut sådär? sade hon och ögnade Amy uppifrån och ned. Amy tyckte inte att hennes klädsel var opassande, men Mrs Palmer hade alltid något att gnälla på och just idag råkade det vara Amy's korta kjol.
- Förlåt Mrs Palmer. Jag ska tänka på det till nästa gång.
- Det hoppas jag. Herre gud flicka lilla det är ingen bordell vi arbetar på här.
Mrs Palmer satte näsan i vädret som vanligt och gick därifrån, in på kontoret där hon spenderade hela dagen om hon inte hade något att gnälla på. Amy och de andra medarbetarna tyckte att det var skönt att slippa henne springades med sitt dåliga humör.
Det klev in ett par i gallerian och Amy erbjöd sig att visa dem runt. Medan hon gjorde det noterade hon en man som stod och studerade en av de större tavlorna i galleriet. Hon tyckte att han kändes bekant, men gick vidare för att visa nästa objekt. När hon sagt farväl till paret stod hon och drömde vid en av de tavlor hon gillade mest. En man på en vit häst som stegrade sig över en naken kvinna. Kvinnan låg på en bädd av rosor och höll händerna över huvudet som om hon försvarade sig mot hästens hovar. Hon gillade tavlan för att hon kände igen sig i kvinnan.

Medan hon stod där och drömde kände hon en hand på sin axel och hon vände sig snabbt om i tron på att det var Mrs Palmer som skulle skälla på henne för att hon stod och dagdrömde. Men där stod istället mannen hon sett tidigare. Nu kom hon även på vart hon kände igen honom. Det var mannen som korsade vägen tidigare på morgonen.
- Goddag min unga dam. sade han och log.

Mer än så blir det inte, för någon! Bara jag och Tobias som får läsa hädanefter! Jag gillar storyn och jag hoppas att fler kommer gilla den när den är klar!

Tar gärna emot kritik på den lilla snutten! ;)

Nej nu vart det väldigt sent och jag hostar lungorna ur mig... Ska försöka sova....

PUSS!