Jag orkar inte mer...
Jag sitter här, med massor jag måste göra... Men jag sitter här....
Jag funderar och känner att jag vill gråta, men tårarna vägrar komma....
Ungen har stått och skrikit i sin säng i en timma.... Hon vägrar sova.. Jag satte på mig MP3'n för att slippa höra... Gör det mig till en dålig mamma, so be it...
Men jag orkar verkligen inte mer!!!!
Jag har aldrig bott själv... Jag har alltid bott med en vän eller pojkvän.. Aldrig SJÄLV! Och nu bor jag själv, med en unge!
Jag beundrar alla starka ensamstående mammor som orkar med.. Som glatt vaknar kl 5 på morgonen för att göra i ordning barnen för dagis eller liknande, som med ett leende på läpparna ställer sig och städar så fort de får en lugn stund när barnen sover, som glatt leker med barnen både ute i minusgrader och inne hela dagen utan en tanke på att göra något annat, som glatt lagar middag och serverar fint enligt tallriksmodellen med mycket grönsaker, som glatt sitter och vaggar, sjyssar och sjunger för sina barn mitt in natten när de inte kan sova fastän de själva inte sovit en blund.... Jag beundrar det!
Jag är väl världens sämsta mamma.... Jag vill bara ha en dag... EN! Då jag kan få vara själv, vara mig själv och göra vad jag vill utan att behöva ha ständig koll, sringa runt och se till så att inte lillan gör illa sig, har sönder något eller sätter något i halsen...
Jag vill sova EN natt och veta att jag kan sova hur länge jag vill oavsett när jag lägger mig!
Nu kommer tårarna... Fan....
Jag har aldrig ens fått ta hand om mig själv! Hur ska jag då klara att ta hand om mig själv OCH ett barn? Jag har insett att jag aldrig kommer att få bo själv!
Hennes pappa har ju ingen lägenhet och gör inga ansträgningar att hitta någon heller... Så hon kommer få bo hos mig jämt....
Shit jag kommer inte klara det!
Jag måste nån gång få vara själv! Nån gång... Är det för mycket begärt?
Gör det mig till en dålig människa?
Jag orkar inte höra henne mer.... Jag vet inte vad jag ska göra.. Jag kan ta upp henne, men då hinner jag inte göra allt jag MÅSTE göra ikväll! Men ändå sitter jag här... För jag känner att jag måste få ur mig lite av det här...
Det ser ut som ett helvete här! För jag hinner inte städa och när jag väl kan så orkar jag inte! Jag måste tvätta håret och bada, men vill inte bada mitt i natten...
Jag gjorde rent kattlådorna, skurade ur badkaret och plockade i diskmaskinen.. Sen dog MP3'n och jag hörde henne skrika igen....
Jag vet inte vad jag ska göra..... Jag vill bara bort här ifrån nu...
Förlåt för ett deprimerande inlägg... Nu ska jag göra nånting.. jag vet bara inte vad....
Jag tror inte alla ensamstående mammor hoppar upp ur sina sängar, de är nog bara ett hårt skal de tar på sig för att inte se svaga ut!
synd att du inte bodde närmare.
Att vara själv med ett barn är JÄVLIGT jobbigt. Jag kände ofta som du när Aurore va mindra. Hon vaknade flera gånger varje natt tills hon va 2 år (och efter det 1 gång varje natt) o jag va ofta helt slut! Fortfarande (fast hon är 5 år) orkar jag inte alltid och det blir kaos i lägenheten (och i mitt huvud). Och ibland känner jag att jag är en skitdålig mamma. Men man är ju bara människa. Ingen är perfekt. Och jag tror, att verken du eller jag eller någon annan är så dålig mamma som man ibland känner sig. Man gör ju ändå rätt mycket för sitt barn =) Jag tycker du verkar vara en bra mamma och en bra människa =) Kram till dig!
När jag var mindre skrek jag HELA tiden, som förälder kan man inte vara där hela tiden, då blir det att barnet får skrika ett tag... Men men, jag har klarat mig bra ändå.
Om du vågar, så kanske jag + Nicklas kan vara barnvakt någon dag, kanske bara någon timma, så du får vara lite själv :)
Lilla gumman! De mammor du målar upp EXISTERAR INTE!!!
Tänkte precis säga det som anonym har skrivit att det mammor du målar upp inte existerar! Kan inte Tindras mormor/morfar lr farmor/farfar passa henne lite? alla behöver ensamtid att bara vara sej själv och rå om sej själv.
