mental breakdown!
Jag har nått brytpunkten.. Jag orkar inte mer!
Jag försöker att inte bryta ihop och gråta framför Tindra... Men allt gör det totalt omöjligt för mig!
Allt verkar gå åt helvete för mig nu.... Tindra är sjuk, jag är sjuk, kattfan pissar överallt och jag är på gränsen till att bryta nacken på honom!! Och jag är djurvän.... När jag vill döda ett djur, då är det illa!
Jag funderar på att ta bort honom.. ingen vill ha honom så jag vet inte vad jag ska göra! Varenda klädesplagg jag äger luktar kattpiss! Mina skor luktar kattpiss! Min lägenhet luktar kattpiss! Min fotölj luktar kattpiss! Tindras leksaker luktar kattpiss! Tindras kläder och möbler luktar kattpiss! Kattjäveln har t.o.m kissat i både hennes och min säng en gång!
Och inte nog med det har jag knappt något jobb kvar, inga pengar och fick just ett brev att jag inte längre är inskriven på AMS vilket betyder att jag inte får pengar av soc heller... så det måste jag fixa IGEN! och det där j'a kontoutdraget!
Ingenting verkar gå bra för mig just nu! jag fattar inte! jag är en snäll människa, jag bryr mig om andra, jag tycker att alla har ett lika värde, jag håller upp dörren för gamla och ger dem min sittplats på bussen.. jag gör bara gott och ändå får jag bara en massa j*a skit!
Jag vill bara lämna iväg Tindra till sin pappa och... typ ta en överdos av nånting.....
Jag orkar inte vara själv med henne! de tar mig 4 timmar att klä på mig för att hon håller på med allt annat än det hon får och ska, jag kan inte ha ordning på nånting och ger upp... det är därför det är så j*a stökigt hos mig.. jag orkar inte plocka om och om igen varenda j*a dag och veta att om 5 min ser det likadant ut igen!
jag vet inte hur andra föräldrar orkar.....
Eller så har de snälla barn som lyssnar när de säger nej....
Jag vet att nu kommer alla tänka "i-lands problem".... men för mig, att inte ha pengar, att inte ha ordning, att inte trivas... Det är viktigt för mig!
jag kanske ska ta tillbaka patrik ändå.. För att få lite avlastning med Tindra.... Inte vet jag.....
Du verkar absolut inte vara en dålig mamma, tvärtom. Har oxå varit själv med mitt barn. Jag hade många sådana här stunder som du har nu. Dom går över. När ens barn kramar om en glömmer man sådana här stunder. Du ska inte ta tillbaka Patrik bara för att slippa vara ensam. Det är av fel orsak. Du kommer inteatt kännas rätt i alla fall.
Du är ingen dålig mamma. Man blir trött, arg o ledsen. Och vem fan orkar städa hela tiden? Det FÅR vara stökigt! Men även det är jobbigt, jag vet. Man blir störd över att det är stökigt och tänker på allt som borde göras. Men det blir bättre så småningom. Men man har det jobbigt till och från. Aurore (min dotter) är nu 5 år och visst är det lättare än när hon va liten. Men i höstas hade jag det jätte jobbigt på många sätt. Trodde att jag inte visade det så mycket för Aurore, försökte dölja det. Men jag förstod att jag inte lyckades när hon sa "Min älskade mamma som alltid är ledsen". Tindra är så liten att hon inte kommer minnas det. Du är bara människa som alla andra (fast lite mer är man nog som ensamstående).
Kan inte Patrik ha henne någon dag (eller dygn) när du är ledig så att du får vila?
Du är ingen dålig mamma!
aha, du menade så :)
