♥

2 år har gått. 2 år sedan min lilla tjej kom till världen!

Det är svårt att förklara dessa två år som har gått. Det har vart både upp och ned. Vi (jag) hade det lite knackit i början men det löste sig och nu finns det ingen i hela världen som jag älskar som min lilla Tindra!

Idag, kl 23.28, är det exakt två år sedan. Jag kan inte säga att jag tycker att tiden har gått fort! det har vart alldeles lagom tycker jag! jag har hunnit se henne växa och bli en "stor tjej". idag fick hon en ny säng av sin mormor och Bosse (och popo?). En "stortjejs-säng".
Och vi kalasade hemma hos gammelmormor med god tårta och många fina presenter!

Jätte mysigt!

När hon skulle lägga sig var jag lite orolig att hon inte skulle kunna somna i sin nya säng. jag hörde en gång att hon var uppe och pillade på sina leksaker. Då ropade jag på henne från vardagsrumet och hörde att hon sprang till sängen! haha! Men hon vart nog lite rädd/chockad när jag ropade för hon började gråta. Så jag gick in till henne, pussade henne god natt igen och sen har det vart tyst från hennes rum sedan dess! Så det gick ju bra!

Vi får se hur det blir i morgon bitti! hihi!

I morgon ska vi på dop! Min kompis idas lilla Lucas är det som ska döpas! Så vi ska åka till Uppsala!
men tyvärr går ju bussarna så dumt härifrån så att vi måste åka mycket tidigare härifrån än vi egentligen skulle behövt. Vilket resulterar i att vi måste vandra runt på stan i Uppsala i två timmar innan vi kan ta bussen som går till kyrkan!
Jag är liiiite orolig att vi ska hamna fel! haha! jag hatar att åka komunalt när man inte hittar! Jag har ju iaf två timmar på mig att hitta hållplatsen! haha!

Men vi kommer nog på något att göra under tiden!

Nu är det bara 5 dagar kvar tills jag får träffa Tobias oxå! *Woho* Saknar honom så!

Och i morgon är det även fars dag! Pappa får väl ett sms, eller nåt...

Jag känner mig så stressad! Jag som aldrig brukar vara stressad! jag vet inte varför! det känns som att jag har så många "måsten" hela tiden och jag får aldrig en chans att slappna av!
Det här låter kanske fel, men jag skulle väldigt gärna få vara barnfri mer än varannan helg. Få lite tid att få vara "Therese"... Men ni som är ensamstående föräldrar med barn på heltid borde förstå lite vad jag menar!
Åtminstone EN vecka hade vart trevligt! För jag skulle nog sakna henne så mkt annars! hehe!

Jag undrar hur mkt ett psyke tål!? Det lär väl märkas....
Jag vill ju inte be någon om hjälp, eftersom jag är i den här situationen av "egen vilja" (Som "någon" så fint sade en gång) och jag vet att jag kan klara det här själv om jag bara "put my mind in it" så att säga!
Men samtidigt så tycker jag att man är två som förälder till ett barn!

Nu säger jag inte att Patrik är en dålig pappa! Det är han verkligen inte! Men jag skulle inte bli ledsen av att se lite mer vilja och "go".... Han gav ett jätte bra förslag förut. Men mer än så vart det inte.... Lite synd tycker jag. För både hans och Tindras skull! men det är ju han själv som väljer vad han vill!
Jag har ju aldrig nekat honom något! Snarare tvärt om! Jag har gett honom otaliga chanser!

Men han får väl firas på fars dag med ett sms han med! Ett mms om han är snäll! ;)

Nu fryser jag arslet av mig så jag ska krypa ner i sängen tror jag! Vi måste ju upp onödigt tidigt oxå bara för att bussarna inte vill gå oftare än med två timmars mellanrum... *suck*

Natti natt!

Puss!