♥

Jag har funderat lite på "förr i tiden" (Gammal nu vettu!) och jag har kommit fram till att trots allt som hände i skolan och sånt så var jag nog ganska lycklig ändå! jag menar, jag har en underbar familj som älskar mig och jag hade mina älskade hästar! Jag minns att jag kom hem från skolan och så fort jag öppnade dörren hemma så släppte allt, det var som att allt som pågått i skolan bara några minuter innan bara rann av mig. Kanske var därför jag aldrig sa något till mamma..?
Jag kan väl inte säga att jag var något helgon som ungdom, (Jag sa ju det, gammal!!) men jag är glad att jag inte var som alla andra  och festade varje helg. Jag satte hellre hemma med mamma och kollade på film under filten i soffan och åt massa godis! ^^ ♥ Det är faktiskt en av de stunder jag minns bäst! haha!
Min kusin och några "kompisar" var nere i parken och drack, jag satt hemma i soffan, telefonen ringde, mamma svarade, min fulla kusin frågade om jag ville följa med ut och "festa", jag tittade ut genom fönstret, tittade på godisskålen, fönstret, godis, film.. Nej jag stannade hemma! Och jag ångrar det inte en minut!

Jag minns de gånger jag faktiskt följde med ut.. Jag kan ju tala om att jag inte drack så mycket!! JAG HANN INTE!! För jag var tvungen att se till så att mina vänner inte blev våldtagna uppe i skogen, så att de inte dog av alkoholförgiftning och med att ringa deras föräldrar. Jag, Therese Nordqvist, då 14-15 år gammal tog ansvar över mina vänner!
Jag minns en gång då jag sprungit runt som en galning och letat efter en vän, som jag tillslut hittade hånglandes nånstans med någon som jag fick slita bort från henne för hon var ju uppenbarligen inte helt med på det, så lade jag mig ner på rygg på gräsmattan, helt slut, och tog 3 stora klunkar av en cider som jag fått av en klasskompis (jag minns att den var ganska god!) och så kom det två st "föräldrar på stan" fram till mig och frågade om jag var trött! Oj så arg jag blev (Inte på dom!) och förklarade hur jag hade sprungit och härjat på mina vänner. De skrattade åt mig och sa att jag skulle gå hem och vila istället... Undrar om de verkligen trodde mig..?
Men jag gick hem i alla fall!

Och vet ni vad det värsta är? Jag ringde en kompis mamma för att h*n spydde som en gris och jag kände att h*n behövde komma hem. Det visade sig att h*n var alkoholförgiftad och fick åka in. Och vet ni vad jag fick för det? Jo h*n skrek fula ord, kallade mig saker, pratade inte med mig, viftade knytnävar och hatade mig... Det är tacken man får för att man räddar sina vänners liv!!

Sen har jag ju själv festat gärnet ett par gånger och gjort otaliga dumma saker. Men jag var faktiskt medveten om att jag gjorde dessa dumma saker, det vill säga, jag gjorde dem med flit! Varför? Jo för att alla andra gjorde det! P.g.a allt som hänt så kände jag väl antagligen att jag behövde bli lite "ballare" och vara som alla andra eller så kände jag väl bara för at testa! Men det som jag tror skilde mig från många av mina vänner var att jag har alltid vetat min alkoholgräns. Det är få gånger jag gått över den än idag! Jag har endast EN GÅNG i mitt liv haft en minneslucka på fyllan och det var ta mig fan på Idas födelsedagskryssning!! hahahaha! Jösses amalia, jag minns fortfarande inte vad som hände där mellan toabesöket och hytten och mellan hytten och dansgolvet!


Jag minns inte att bilden ens togs på mig.... Illa illa! Jag skäms faktiskt än idag för detta och har inte vågat dricka allt för mkt sedan dess! Snart ett år sedan....

Jag är faktiskt glad för det jag gjort i mitt liv och för den jag varit och är! Och om Tindra bara blir hälften av den jag var/är när hon blir äldre så skulle jag bli överlycklig! Jag vet inte om min mamma tycker att jag var så värst duktig som JAG tyckte att jag var... Jag kanske skulle ha pratat med henne mer och berättat hur det egentligen var?
Hur som helst är jag glad att jag tillslut vågade berätta för mamma och att vi har super bra kontakt nu!

Och alla ni ungdomar där ute:

Vare sig ni vill eller inte så är det så! Så det så!!

 

Puss och kram!!