Deep deep ocean....
Jag undrar ibland hur mycket man ska tänka på och bry sig om andra egentligen. Jag försöker att alltid finnas för dem som behöver det, jag går över min egen olycka för att skapa andra lycka. Mamma säger att jag måste tänka på mig själv och hjälpa mig själv i första hand. Men hur ska jag kunna göra det? Det gör ju mig glad att se andra glada... Då kommer jag till min första fråga: Blir jag bara utnytjad?
Är jag den som alla kommer och pratar med, men när jag behöver prata, finns du där för mig då?
Jag vet att många har egna problem, eller till och med egen lycka som de inte vill förstöra med andras problem! Men ett "Hej hur mår du?" ibland skadar inte.... Det kan vara ytligt, jag svarar: "Jag mår bra..." sen är det bra med det! Bara man visar att man finns, att man bryr sig...
Att ställa upp för någon när man själv tycker att det är bra eller för att man vill stötta i beslutet/frågan... Det leder till fråga två: Även om du inte tycker att din väns beslut är bra, stöttar du henne i det beslutet om det får din vän att må bättre?
Detta kan jag ta upp exempel på, både bra och dåliga. Men det tänker jag inte göra. Jag bara undrar egentligen... Alla är ju olika.
Sen är det ju släkten oxå, vänner och familj. Jag vill självklart att alla ska ha det bra, må bra och vara glada! Men jag då? Är jag glad? Mår jag bra? Tänker någon på att det jag gör för att göra DIG glad kanske får mig att må dåligt?
Det finns alltid en lösning på problemet, det enda jag minns från mattelektionerna. Frågan är bara: Orkar man lösa det även om det tar tid?
Nej just nu är jag orkeslös, jag har gett upp och orkar inte kämpa mer. Det enda som glädjer mig är Tindra, Tobias och vetskapen om att mina vänner och familj mår bra. Jag kommer snart tillbaka, starkare än förut. Men det kommer att ta tid, det kommer att vara jobbigt, ni kommer hinna hata mig och bli besvikna på mig... Ni kommer fundera på vad jag håller på med, vem jag är och varför.
Men jag har min anledning.... Jag laddar, som ett batteri, från att vara tomt till att vara fullt av energi. Och som ni vet så laddas inte batteriet på 3 min, utan det tar ett tag... Så snälla stå ut, jag kommer tillbaka! OK?
Puss och kram...
Är jag den som alla kommer och pratar med, men när jag behöver prata, finns du där för mig då?
Jag vet att många har egna problem, eller till och med egen lycka som de inte vill förstöra med andras problem! Men ett "Hej hur mår du?" ibland skadar inte.... Det kan vara ytligt, jag svarar: "Jag mår bra..." sen är det bra med det! Bara man visar att man finns, att man bryr sig...
Att ställa upp för någon när man själv tycker att det är bra eller för att man vill stötta i beslutet/frågan... Det leder till fråga två: Även om du inte tycker att din väns beslut är bra, stöttar du henne i det beslutet om det får din vän att må bättre?
Detta kan jag ta upp exempel på, både bra och dåliga. Men det tänker jag inte göra. Jag bara undrar egentligen... Alla är ju olika.
Sen är det ju släkten oxå, vänner och familj. Jag vill självklart att alla ska ha det bra, må bra och vara glada! Men jag då? Är jag glad? Mår jag bra? Tänker någon på att det jag gör för att göra DIG glad kanske får mig att må dåligt?
Det finns alltid en lösning på problemet, det enda jag minns från mattelektionerna. Frågan är bara: Orkar man lösa det även om det tar tid?
Nej just nu är jag orkeslös, jag har gett upp och orkar inte kämpa mer. Det enda som glädjer mig är Tindra, Tobias och vetskapen om att mina vänner och familj mår bra. Jag kommer snart tillbaka, starkare än förut. Men det kommer att ta tid, det kommer att vara jobbigt, ni kommer hinna hata mig och bli besvikna på mig... Ni kommer fundera på vad jag håller på med, vem jag är och varför.
Men jag har min anledning.... Jag laddar, som ett batteri, från att vara tomt till att vara fullt av energi. Och som ni vet så laddas inte batteriet på 3 min, utan det tar ett tag... Så snälla stå ut, jag kommer tillbaka! OK?
Puss och kram...
Kommentarer
Trackback