♥

Jag slog just handen i betongväggen och nu gör det satans ont....

Jag funderar och tänker alldeles för mycket igen.. Men nu tänker jag åtminstone i rätt banor! Förutom ibland då ilskan tar över och min hand går sönder... Fan vad ont det gör! Men det går över....
Lite arg är jag för att mamma alltid har rätt! Men samtidigt glad för att hon alltid har rätt! Svårt det där med känslor! haha!

Ja du.. Med åren så har jag ju lärt mig den magiska konsten att förtrycka känslor! Inte många som kan begrava en så stark känsla som kärlek och saknad på 12 timmar! Men jag är lite orolig att, ju längre jag håller det nere, desto svårare blir det att få allt tillbaka upp igen... Redan efter 3 dagar nu så har jag lite problem med det...

Och anledningen till att jag gör såhär undrar ni då säkert?

Jo såhär är det.... Jag saknar Tobias alldeles för mycket för att kunna koncentrera mig på annat, eftersom han är det enda jag kan tänka på... Jag har gråtit tårar av saknad...
Och för att kunna "gömma" känslan av saknad så måste även en del av känslorna för honom följa med... Älska och saknad går ju hand i hand... Eller?

Men när jag gör såhär så blir jag väldigt kall istället... Och en del av de negatvia tankarna jag hade innan försöker ta sig upp igen. Jag kom och tänka på en sak mamma sa förut... Och efter den här helgen så börjar jag nästan tro att det kanske kan vara sant...

Så jag kanske ska fortsätta såhär och se hur allt utvecklas, tänker jag då.... Kanske har mamma fel.... Kanske har jag fel.... Vi får se helt enkelt!

Damn vad känslokall jag känner mig nu! Undrar om det här verkligen är rätt? Jag kanske ska sakna? Det kanske är bra att sakna?
Nu vart jag förvirrad istället.....

Ja den enda som skulle förstå mig nu vore ju Tobias, av alla människor.... Men eftersom han inte vet hur det ligger till, eftersom jag är för stolt för att tala om hur det är, så får jag vara den enda som förstår mig! haha!

Meningslöst inlägg.....

POWER TO ME!!!

Adios!