♥

Ibland undrar jag varför jag är här... Här på jorden alltså. För det känns inte som att jag hör hemma här, att det inte är min värld eller min tid. Och jag känner en sån fruktansvärd press på mig att prestera, att göra något! Men jag vet inte vad... Sen undrar jag, när jag väl kommer på vad det är jag ska göra, har gjort det och är klar, är min tid på jorden över då? Har jag gjort mitt då?
Jag känner lixom att något driver mig framåt, fast jag egentligen inte vill eller vet vad det är... Det är en jobbig känsla, att inte veta.

Och ibland undrar jag hur mycket kärlek som kan få plats i en sån liten kropp som min! Jag flödar över av känslor, framför allt kärlek och saknad. Jag älskar såklart Tindra (Mer än något i världen!), min familj, Tobias och mina vänner. Jag saknar, Tobias såklart, men även mina kära vänner!

Vi var på namngivning för Pernillas lilla Tilde i lördags. Vi tog bussen till Uppsala och åkte bil med Ida och lilla Lucas till Örbyhus. Gott fika och massa barn att leka med. Lite synd bara att man inte hann prata så mkt med Pernilla bara... Sen åkte vi hem till Ida. Tindra och Lucas somnade i bilen så vi passade på att ta ett glas vin och då kom vi på att jag och Tindra skulle sova kvar. Vilket inte riktigt Tindra ville... "Jagvill hem! Jag ska vara vaken hela natten" sa hon.. Hon vägrade sova. Runt halv 12 somnade hon och då var vi så trötta att vi lade oss strax efter. Men trots allt var det skönt att få umgås med min älskade vän! ♥

Nu ska jag skriva lite skolarbete!

Puss och kram!