♥

Mitt behov och önskan att hjälpa andra tar alltid över det faktumet att jag måste tänka på mig själv ibland också! Jag blir så glad för andras lycka, men jag ser inte min egen. Men samtidigt blir jag ju lycklig av att hjälpa andra och se andras lycka! Sjukt...

På söndag nästa vecka ska jag rida ut på Goldhunter! I sällskap med ägare och lånad häst såklart! Annars så skulle jag nog rida vilse. Hon ville ha lite mer betalt än jag hade räknat med... Men hästen måste ju äta för att man ska kunna rida.. Även om den kanske inte äter för 500 kr i månaden!! Men hovarna slits och utrustningen slits... Fair enogh... Men det ska bli kul och jag hoppas att vi kommer lära känna varandra bättre och "växa ihop" så pass att vi kanske kan komma iväg på någon dressyrtävling då och då sen! Men då måste jag ha en bra tränare och mamma vägrar! Dumma mamma.... ;)

Har städat idag! Tindra sov hos sin mormor i natt så jag har fått sova ut och har lite energi över. Men den tar lätt slut när det känns som att ju mer man plockar desto skitigare blir det.... Men snart är det rent! dammsuga kvar och skura skulle behövas, Tindra har hällt välling på hela v-rumsgolvet igen, men det får vänta lite till tror jag.

Åh.. Nu kom Uno Svenningsson - Terese, på Spotify. Det är verkligen "min" låt! Jag minns när jag hörde den första gången. Jag grät och grät och grät för det var verkligen mitt liv.... Mitt liv (och självförtroende) har ju blivit mycket bättre nu, men jag tar fortfarande åt mig av låten! :)

Jag funderar massor på vad jag vill med mitt liv.. Socionom, psykologi... Det enda jag vet säkert är att jag vill hjälpa folk. Det driver mig och det är en vilja som sitter starkt i mig! Men vad ska man läsa för att få ett sådant jobb? Det värsta är att jag vet att jag kan, utan att behöva läsa en massa böcker i 7-8 år bara för att man behöver ha på papper att man "kan".. Jag menar, vem som helst kan LÄSA sig till en sak, men att kunna, veta och vilja är en helt annan sak. Om man brinner för något och känner att "jag vet att jag kan det här" räcker tyvärr inte för ett arbete idag...

Jag skulle gärna ställa upp och ha en sån där linje där ungdomar och annat folk som vill, kan ringa och bara prata av sig 24/7 och kanske få ett eller annat råd. Gratis att ringa såklart! Typ BRIS, fast bättre! ;)

Jag har funderat på att starta en slags ungdomsgård kombinerat med terapi.
Alltså det är som en vanlig ungdomsgård där alla kan samlas och göra olika aktiviteter men om de känner för att prata eller något så ska det alltid finnas någon tillgänglig för samtal som kan hjälpa dem.
Allt från att bara snacka skit till djupare samtal.
Visst finns BUP och ungdomspsykiatrin, men jag tror att det känns mer tvingat att prata där än om man bara slappar på en ungdomsgård, utan tvång att behöva öppna sig och ingen som diagnoserar och sätter etiketter på en! Och gruppsamtal, så att de vet att de inte är ensamma om sina problem.

Men hur går man tillväga då? Vad behöver man för utbildning? verkar det som någon som skulle fungera?
Vad tror ni ca 8 läsare? ;)

Nu ska jag börja fundera på mat tror jag! Jag är hungrig som tusan...Sugen på en sallad, så vi kanske ska gå och handla? ja så får det bli!

Puss och kram!!
Ps. Jag längtar galet mycket tills jag får mina glasögon! Knäpp?